måndag 27 september 2010

Måndag igen.

Ni som inte är upplagda för ett trist inlägg kan gå vidare redan nu...

Ja så va det måndag igen.Har skickat barnen till skolan och sedan fixat med lite tvätt.Har en disk sen igår som heter duga som jag måste ta tag i men idag tänkte jag ta mig ner till gymmet.Ja försöka i alla fall trots en rygg som inte är som jag vill.Knappt nåt sovit inatt igen men får jag avbryta på gymmet igen så har jag i alla fall gjort det jag kan och klarar av för idag där nere känner jag.Nåt måste jag ju göra för jag blir TOKIG på att bara sitta här hemma och inte kunna göra nåt för det onda hela tiden.

Hade varit bättre om man haft en brutet ben, eller stora sår som syns för att ha en åkomma som inte syns får många att bara tro man är lat och det gör mig så arg och faktiskt ledsen ibland att folk bara tror man "spelar" typ.En som aldrig haft riktigt riktigt ont i ryggen vet inte hur det är.Som en man på jobbet sa till mig när han åkte på ryggont, om det var ryggskott eller va det var låter jag vara osagt för jag minns inte.Han sa till mig att NU vet jag hur det är du har det jag har inte fattat det förrut förräns jag själv fick känna på det.Vanlig ryggvärk går inte ens att jämföra med detta sa han det va hemskt....

Så har jag det varje dag.Jag gör mitt allra bästa för att inte visa nåt utåt även om man helst varje dag bara vill springa in och gråta för det gör så ont.Ibland känns det som man håller på att bryta ihop p.g.a att man aldrig får sova ordentlig att det bara värker och värker och när man är nära lipen inför folk så får man helst enkelt gå och gömma sig på toa eller nånstans en stund så man kan samla sig för att sen orka vidare.
Ibland önskar man bara ett slut på allting, inte för jag vill dö det är inte så jag menar, jag vill bara inte ha så ont hela tiden längre....

Man orkar inte vara social och man drar sig mer och mer in i sitt skal och folk tycker man är konstigare och konstigare och svår att prata med men jag orkar bara inte bry mig.Har fullt upp med att bara klara dagen om jag inte ska bryta ihop totalt känner jag.Ibland tycker jag folk pratar så mycket strunt och bryr sig så väldigt mycket om vad andra gör hela tiden, det tisslas och tasslas och jag orkar inte.Jag vet nog inte ens vilka hälften av allt folk är för jag bryr mig liksom inte om vad de gör, de får göra vad de vill, då får köpa vad de vill osv osv.Om jag ändå inte känner dom varför ska jag dömma dom??
Nåja vilket inlägg men som sagt jag är int riktigt på top.

Håller på med mina nya övningar från sjukgymnasten, jag glömmer mig lika ofta som jag kommer ihåg att göra dom ungefär.Jag ska nämligen helt ändra mitt sätt att stå, sitta osv osv och det är inte det lättaste men jag kämpar på.Jag är beredd att prova allt även om sjukgymnasten var väldigt tröstlös i sitt uttalande.Jag blir aldrig bra, va glad om det blir bättre om 5 år men bra kommer du aldrig att bli.Jösses så upplyftande det kändes...Men om man ger upp så är det ju kört!

Så nu går jag till gymmet och gör det jag klarar av får jag för ont så får jag bryta men jag måste ju röra på mig annars är man snart uppe i 100kg, för man går inte ner när man knappt kan röra på sig kan jag lova, Det ena efter det andra kilot smyger sig på och man får helt enkelt panik, nåja vi får se hur det går själv hoppas jag på ett mirakel!

Kram!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Har de kommit fram var det är som är fel?

Milla sa...

Åh vill sända så många kramar till dig Malin! Förstår det känns tröstlöst, och att inte orka kämpa alltid. Jag har själv haft ryggont i perioder men det har ju gått över lyckligtvis, jag önskar det kunde bli så för dig med!!!
Kram Milla

Handgjorda drömmar sa...

Låter inget vidare.... förstår att det inte är lätt att "vara på topp". Hoppas du snart känner dig bättre!
Ville önska dig välkommen till min utlottning - kul att ha dig me!
Marie